För många som lever med kronisk migrän är rutiner avgörande. Stress är en av de största utlösande faktorerna, och därför kan fasta vanor kring arbete, mat och vila ge kroppen den stabilitet som behövs.

Efter 13 år i samma roll började jag, Ciara O’Rourke, fundera över hur mycket ett kroniskt tillstånd egentligen ska få styra livet. Min karriär kändes trygg – men den stod still. Samtidigt visste jag att ett nytt jobb kunde innebära mer stress och risk för fler migränanfall.

I den här berättelsen delar jag med mig av hur förändringar på arbetsplatsen både kan utmana och stärka, och hur jag lärde mig att migrän inte behöver stå i vägen för drömmar.

”Att våga möta de här utmaningarna visar att jag kan nå mina mål – även med en kronisk sjukdom.”

Jag har arbetat som sjuksköterska i över 20 år och älskar mitt yrke. Jag tror inte att man kan göra ett riktigt bra sjuksköterskejobb utan en passion för sjukvård och att hjälpa andra. Att vara sjuksköterska är en central del av vem jag är, och jag tar mitt jobb på största allvar.

Jag har arbetat som specialistsjuksköterska i 13 år. Rollen har gjort det möjligt för mig att växa professionellt och har med tiden gett mig mycket av den stabilitet jag behöver för att hantera min kroniska migrän.

Med andra ord - jag har gjort jobbet så länge att jag sällan lämnar min komfortzon!

Det är en välsignelse på många sätt. En av mina migräntriggers är stress, och jag är beroende av rutiner (hemma och på jobbet) för att hantera mitt tillstånd.

Som sagt... Även om rutiner minskar risken för migränanfall, kan år utan förändring bli tråkiga. Jag var tvungen att se sanningen i vitögat: jag kände mig stillastående i min nuvarande sjuksköterskeroll.

Ska en "migränvänlig" rutin alltid ske på bekostnad av personlig utveckling?

Jag hade känt så här tidigare. Men mitt i den vanliga, hektiska vardagen lyckades jag övertyga mig själv om att det bästa för mig var att hålla fast vid status quo på jobbet. Det sista jag behövde var att kasta mig in i ett jobbyte och riskera att min hälsa skulle påverkas.

Kronisk migrän har varit en del av mitt liv så länge att det blivit en del av min identitet. Under åren har min chef gjort stora anpassningar och visat en genuin förståelse för mitt tillstånd – något man inte bara lämnar bakom sig för lite spänning.

Ändå försvann inte känslan av stagnation som den brukade. Och så, under sommaren, dök en ny tjänst upp på sjukhuset där jag arbetar.

Det handlade om en chefsposition, långt ifrån den praktiska omvårdnad som jag varit van vid under så många år. Jag hade sett liknande annonser tidigare, men alltid lyckats övertala mig själv att inte söka. Den här gången vägde fördelarna dock tyngre än nackdelarna. Jag gick in på annonsen nästan varje dag och föreställde mig hur det skulle vara om jag fick jobbet.

Men så kom tankarna på min migrän och hur en sådan förändring kunde påverka mig – och då stängde jag fliken igen. Jag drog ut på det så länge att sista ansökningsdagen närmade sig, och jag hade fortfarande inte skickat in mitt CV.

Uppmuntran i sista sekunden övertalade mig att söka tjänsten

Med tiden bestämde jag mig för att prata med en kollega om tjänsten och om jag borde söka. Som tur var gjorde jag det – hennes uppmuntran och stöd gav mig precis den skjuts jag behövde. Därefter ägnade jag flera intensiva timmar åt att uppdatera mitt CV. Att försöka sammanfatta 13 års erfarenhet i några korta punkter var minst sagt en utmaning!

Lyckligtvis hann jag få in ansökan till personalavdelningen innan deadline. I efterhand är jag tacksam för det där hektiska ruset, för även om det var stressigt hade jag inte tid att fastna i grubbel över nackdelarna eller övertala mig själv att låta bli – igen.

Efter det flöt allt på förvånansvärt smidigt. Jag blev kallad till intervju och använde de kommande veckorna till att förbereda mig ordentligt. Intervjun gick bra och jag fick erbjudandet om rollen.

Jag var överlycklig. Istället för den vanliga känslan av stagnation fick jag uppleva en enorm självförtroendeboost.

Jag oroade mig för att jobbytet skulle förvärra min kroniska migrän

Efter den första euforin förvandlades glädjen snabbt till oro. De följande två dagarna drabbades jag av en kraftig migrän med intensiv huvudvärk, illamående och kräkningar. Jag låg mest i sängen, med lamporna släckta och gardinerna fördragna, och väntade på att det värsta skulle gå över.

Jag hade ännu inte börjat i min nya roll, men stressen tog redan över. Var mina farhågor befogade, eller pressade jag mig själv i onödan?

Tankarna snurrade kring hur jag skulle klara de nya arbetstiderna, det större ansvaret och uppgiften att leda ett team. Ännu mer oroande var frågan om min nya chef skulle förstå mitt tillstånd och hur det kunde påverka min arbetsförmåga.

Till slut återvände jag till sjukhuset för att avsluta mina uppgifter i den nuvarande rollen och förbereda mig inför övergången.

Att leta efter det positiva med förändring snarare än det negativa

Jag hade turen att få arbeta tillsammans med den person som skulle lämna min nya tjänst, vilket hjälpte mycket för att dämpa min oro. Hon delade med sig av förväntningarna på rollen i förväg, något som visade sig vara ovärderligt.

Jag tröstade mig också med att tjänsten fanns på samma sjukhus. Det innebar att jag slapp stressen med att byta arbetsplats helt och hållet och inte behövde börja bygga relationer med nya intressenter från grunden.

Att påminna mig själv om detta höll en del av ångesten i schack. Dessutom hade jag inte tid att grubbla för mycket, eftersom mina sista veckor som klinisk specialistsjuksköterska var så intensiva. Jag såg till att använda min ”fritid” till att äta näringsrik mat, dricka ordentligt med vatten och vila så mycket jag kunde. Jag hade helt enkelt inte råd att låta överdriven oro göra mig sjuk.

I början av september tog jag steget in i min nya roll. Att säga att jag var nervös den första dagen är minst sagt en underdrift!

Jag var öppen om min migrän med min nya chef och kollegor

Under min första vecka hade jag ett möte med min nya chef där jag berättade öppet om hela omfattningen av mitt tillstånd. Till min stora lättnad visade hon sig vara oerhört förstående. Hon gav mig till och med kloka råd om hur jag kunde ta hand om mig själv och undvika att sätta för mycket press på mig i den nya rollen.

Det kändes som en enorm trygghet att veta att jag hade både förståelse och stöd från min chef. Jag lovade henne att hålla henne uppdaterad om hur jag mådde och att säga till om jag behövde tid för återhämtning.

Jag kontaktade också min migränsjuksköterska för att få råd om hur jag bäst kunde hantera övergången till ett nytt jobb. Hon delade med sig av värdefulla tips kring livsstilsanpassningar och läkemedelshantering under den här perioden.

Den nya rollen har inneburit en stor förändring för mig, men jag är verkligen tacksam över att få arbeta med ett så fantastiskt team. Kollegorna har gjort min anpassning mycket lättare och gett mig en känsla av att jag inte står ensam i det här.

Jag kan fortfarande uppnå mina drömmar – även med migrän

Det har inte varit enkelt; under de första veckorna i min nya roll var migränen och den dagliga huvudvärken ständigt närvarande. Tröttheten har också varit en stor utmaning när jag försökt vänja mig vid nya människor, större ansvar och annorlunda arbetstider. Jag har nog aldrig känt mig så utmattad som då.

Samtidigt har min hälsa hela tiden varit i fokus, eftersom jag vill lyckas i den här positionen. Jag gör det jag kan och försöker vara snäll mot mig själv. Att pressa gasen i botten och tro att jag ska förstå allt på bara några veckor vore både att sätta mig själv upp för misslyckande och ett säkert sätt att förvärra migränen.

Trots det ångrar jag inte att jag tog steget. Även med det ökade trycket och huvudvärken har det varit värt det. Jag har alltid strävat efter att leva med migränen, istället för att låta den styra mig. Att möta de här utmaningarna är ännu ett bevis på att jag kan nå mina drömmar – även med en kronisk sjukdom.

Informationen som presenteras är endast avsedd för utbildningssyfte och ska inte ses som specifika råd för utvärdering, hantering eller behandling av något tillstånd

NPS-SE-NP-00273