Danielle Newport Fancher har levt med konstant migrän i över ett decennium. Idag delar Danielle med sig av sin resa som "överlevnadscoach" för en svårbehandlad migrän som aldrig försvann.

Föreställ dig den värsta möjliga smärtan. Föreställ dig nu att smärtan är koncentrerad i bakhuvudet – en konstant känsla av hugg med en vass kniv. Föreställ dig nerven bakom dina ögon som våldsamt drar dina ögonhålor bakåt. Lägg till hur det känns när man fått ett slag mot ansiktet i kombination med desorientering och en utmattning i hela kroppen.

Föreställ dig nu att detta varar i en hel timme. Sedan att du måste ta dig igenom smärtan som varar en hel vecka utan att släppa ens en sekund. Och sedan en månad. Ett år. Två år. Tre år. Fyra år.

Det är min verklighet. Jag har haft svårbehandlad migrän (en behandlingsresistent migrän som varar längre än 72 timmar), utan ett ögonblicks paus, sedan 2013 – i mer än fyra år. Det är svårt för mig att acceptera att det har gått så här lång tid, men det är min verklighet. Jag försöker att inte tänka på hur länge migränen har varat eller hur länge den kan pågå.

Trots att jag lider av ständig smärta, känner mig ändå lyckligt lottad!

Jag är lyckligt lottad eftersom jag har en fantastisk coach: mig själv!

Oavsett om du lever med smärta eller inte, skulle jag inte klandra dig för om du undrar om jag verkligen tala sanning. Du kanske tror att jag överdriver. För ett år sedan skulle jag ha hållt med dig hur du tänker.

Idag kan jag ärligt säga att jag känner mig lyckligt lottad som har gått igenom denna unika, osynliga och otroligt missförstådda sjukdom.

Varför har jag tur? För jag har lärt mig att coacha mig själv genom situationer som har hållt mitt liv "igång" när svårbehandlad migrän försökt stoppa mig. Jag har inte haft något annat val än att kämpa mig igenom, även när jag känner mig trasig.

Jag har coachat mig själv till att gå på middagsdejter med vänner när mitt illamående varit extremt. Jag har coachat mig själv genom att hålla presentationer när migränen var så intensiv att jag knappt kunnat stå.

Jag har coachat mig själv genom resor när det känts omöjligt att ens komma på planet. Och jag har coachat mig själv genom oräkneliga stunder av desperation.

Även om jag har varit tvungen att justera några av mina mål, har min coachning hjälpt mig att komma till en plats där jag är självsäker och bekväm med såväl min karriär som med mina relationer med vänner och familj. Jag känner mig utmanad och uppfylld i min självutveckling samtidigt som jag uthärdar konstant smärta.

Missförstå mig inte, jag behöver desperat en paus från min smärta; Det är outhärdligt. När jag blåser ut ljus på min födelsedag, hittar en tvåkrona på gatan eller en tappad ögonfrans på kinden, önskar jag mig bort från min migrän. Ofta ber jag att det ska försvinna:

Snälla sluta. Snälla ge mig en paus, bara en timmes frid.

I väntan på att önskan ska gå i uppfyllelse har jag kommit på hur jag ska leva det liv jag vill, trots migränen.

Att vara min egen "migränöverlevnadscoach"

Jag tillskriver mycket av min framgång – min förmåga att leva i nuet, sträva efter mina mål, upprätthålla starka relationer och njuta av mitt liv (istället för att "ta mig igenom" det) – till min ständiga självcoachningstaktik.

När jag började min kamp mot smärtan hade de människor jag ofta vände mig till för att få vägledning ingen aning om hur de skulle hjälpa mig. Ingen kunde svara på mina frågor, som:

"Hur ska jag ta mig upp ur sängen nu på morgonen?"

"Hur ska jag ta mig igenom smärtan hela dagen?"

"Hur ska jag ta mig igenom de kommande 15 minuterna?"

"Hur håller jag mig optimistisk när migränbehandlingar inte fungerar? När ingenting bryter denna migränsmärta på flera dagar? Månader? År?"

Tyvärr har jag varit tvungen att navigera större delen av denna migränkamp ensam, utan en guide eller mentor som har upplevt en situation som min.

Min "coaching" kan låta märklig, men dessa självlärda mantran är verktyg som jag lutar mig mot varje dag. Jag är säker på att du undrar, vad skulle hon kunna säga till sig själv? Jag är glad att du frågade.

Mina migränmantran

Även om många av mina mantran har utvecklats i takt med att jag har förändrats och min migrän har förändrats, är vissa fortfarande konstanta. Här är några exempel på mantran och fraser som hjälper mig att fortsätta:

När jag vaknar varje morgon:

Du kan göra detta. Du kan ta dig igenom den här smärtan - du har tagit dig igenom dagar av smärta förut. Du kan göra det igen.

När jag har för ont för att röra mig, men jag inte kan missa evenemanget:

Du kommer att minnas känslan av att vara där, inte smärtan. (Ibland är det omöjligt, men jag kommer att släpa mig dit om det finns en chans att jag kan krysta mig igenom migränsmärtan.)

När jag känner att min ilska och frustration över min migrän kommer upp till ytan:

Låt dig känna ilskan. Det kommer att gå över.

När jag känner att jag har en enda strid:

Prata med en vän som också har migrän. Genast.

När någon börjar en mening med "Har du provat...":

Ha ett öppet sinne.

När någon säger: "Det måste finnas ett svar":

Andas in. Andas ut. De förstår inte hur detta sårar dig. Det är inte deras avsikt.

När jag känner mig som "jag":

Utnyttja detta ögonblick. Du har tur.

Fungerar detta 100 procent av tiden? Nej. Ibland bryter jag ihop. Jag kan inte förmå mig själv att vara positiv och alltid kunna coacha mig genom smärtan. Och det är okej.

Trots det har jag kommit på mig själv med att luta mig mot dessa mantran mer och mer med tiden.

Till exempel, den gångna helgen var min migränsmärta outhärdlig. Jag gömde mig i badrummet, på golvet, snyftade och kämpade för att andas. Jag kände mig obekväm i min egen hud på grund av min överväldigande smärta. Men jag coachade mig själv:

"Det här är bara en påminnelse om hur bra du mår resten av tiden. Det känns omöjligt, men du kan ta dig igenom smärtan."

Jag hade inte denna inställning för några år sedan.

Att överleva konstant smärta är något man lär sig.

Det svåra är att det inte blir lättare. Jag kan distrahera mig själv från smärtan, men det är en uppförsbacke och känns ofta omöjligt. Ingen lär dig någonsin hur man överlever smärta.

För mig har det varit ovärderligt att upptäcka dessa självcoachningstekniker. De stöttande orden hjälper mig att fortsätta, och de hjälper mig att leva det liv jag vill ha.

NPS-SE-NP-00236 Maj 2025