Nu för tiden har lärarna större kunskaper om hur de ska hantera både astma och mobbning, skriver John Bottrell.

1986, när jag var 16 år, blev jag anställd på ett snabbmatställe. En av mina nya kollegor var en tjej som hette Tiffany, som hade retat mig i skolan för flera år sedan.

En kväll började vi prata och jag berättade att jag har svår astma och allergi. Hon sa att hon aldrig skulle ha retat mig om hon hade vetat.

Det samtalet blev en vändpunkt för mig.

Mobbad som barn

Jag har ofta undrat varför så många barn retade mig under barndomen. Jag blev retad av de stora barnen, som retade alla som var mindre än de själva. Men jag blev också retad av de ”snälla” barnen, som Tiffany. Ibland retade till och med mina kompisar mig.

Jag var ett typiskt mobbningsoffer: blyg, nervös och höll mig mest för mig själv. Jag var kort och tanig och hade tjocka glasögonbågar som var lagade med svart eltejp. När jag var 10 år gjorde jag en ögonoperation och slapp i alla fall glasögonen. Men de slutade inte mobba mig ändå.

Värre med astma och allergi

Det blev inte direkt bättre av att jag hade svår astma och allergi. Jag var allergisk mot nästan allt: katter, hundar, träd, gräs, mögel. Det i kombination med astman gjorde mig till ett lätt offer för mobbarna. Näsan var ofta röd och jag kliade mig hela tiden. Jag var snuvig, nös ofta, hostade och väste. Och jag andades väldigt högt.

Det fanns astmamediciner även på den tiden, men doktorn skrev bara ut det när jag hade symtom. Jag var ju bara ett barn och tog sällan medicinerna som jag skulle. Det gjorde så klart astman värre – och kanske också mobbningen.

Kunskapsbrist hos lärare

Gymnastiklärarna kände till att jag hade astma och lät mig sitta och titta på när jag kände av astman – men bara om jag sa något själv.

Jag var ju så blyg och vågade ofta inte säga till. Jag ville inte att klasskompisarna skulle lägga märke till mig ännu mer, så istället för att berätta för en lärare hur jag mådde försökte jag delta samtidigt som det var svårt att andas.

Jag är inte säker på att mina andra lärare visste att jag hade astma – eller att jag blev mobbad – men jag kommer ihåg att det var jobbigt med allergin och astman ibland på lektionerna. Detta påverkade så klart min uppmärksamhet. Det är inte lätt att be om hjälp när man känner sig sjuk, särskilt inte när man är barn.

Bättre med tiden

Tack och lov blev det bättre när jag blev äldre. Jag blev mindre självmedveten och mer proaktiv. Läkarna började behandla min astma som en kronisk sjukdom och sa att jag skulle ta medicinerna regelbundet. Jag skulle ta dem varje dag i stället för bara när jag hade symtom. Detta gjorde det lättare att andas de flesta dagar.

När astman blev bättre fick jag också bättre självförtroende. Jag kunde äntligen få kompisar. När jag fyllde 16 sökte jag jobbet på A&W, där jag blev kompis med en tjej som mobbat mig tidigare. Ibland pratade vi om det som hände i skolan, men oftast pratade vi om vanliga saker, sådant som tonåringar brukar prata om.

Bättre astma- och allergivård

Idag arbetar jag som andningsterapeut och de flesta barn jag jobbar med kan hålla sina astmasymtom under kontroll. De behöver inte missa aktiviteter eller oroa sig över att komma efter i skolan, som jag gjorde.

De allra främsta experterna på astma i världen har också tagit fram nya riktlinjer för astma. De hjälper läkarna att hitta de bästa behandlingsstrategierna för barn med astma. Behandlingen av astma har helt klart kommit långt sedan jag var barn på 70- och 80-talet.

Skolorna bättre på sjukvård och mobbare

Idag är lärarna också bättre rustade för att hantera både mobbning och kroniska sjukdomar som astma. Det finns handlingsplaner för astma i skolan, så att lärarna vet vad de ska göra när ett barn har astma. Handlingsplanerna ger information om vilka astmatecken man ska vara uppmärksam på och vad man ska göra om de uppkommer.

Det finns också mobbningsprogram som hjälper lärarna att få stopp på mobbningen innan den har gått så långt. Det finns till och med forskning som tyder på att mobbning håller på att minska.

Idag har jag fyra barn. En går på college, en på high school och två i grundskolan. Mina tre yngsta barn har tyvärr astma, allergi och/eller eksem.

Tack och lov har ingen av dem blivit mobbade. Jag tror det beror på att det nu finns system för att skydda barn som inte fanns när jag växte upp.

Om du vill ha mer information om hur du hanterar astma ska du kontakta din läkare eller sjukvårdspersonal. 

NPS-SE-NP-00190 Januari 2025